Jack:
- Hej alla!
Carin och jag delar med oss av våra sanningar till varandra och dig. Jag skriver här nu alltså detta både till dig Carin och till dig som läser detta på alltarmojligt.nu.
Jag tänker på några saker som jag vill dela med mig av. Min vän Magnus berättade häromdagen om en schysst grej. (Hej Magnus!)
Magnus har ganska nyligen börjat jobba som lärare på Barn och Fritidsprogrammet. Första dagen med en av de nya klasserna gick han avslappnat in i klassrummet utan att säga någonting. Magnus hade en skön grön träningsoverallströja på sig som det står Jamaica på. En lång kille längst bak i klassrummet ställde sig då upp och sa "Det här kommer bli bra!" samtidigt som han gjorde tummen upp. :)
En bild säger ofta mer än tusen ord. En bild på Magnus med tröjan kommer inom kort här på alltarmojligt.nu.
Just nu är jag glad och tacksam över att ha fått god mat idag. Jag kan laga mat, jag är inte rädd. :) Jag är också glad och tacksam över att få bo i Bokollektivet och över den fina förmiddagen som vi hade, Carin, uppe vid Delsjön.
Jag vill dela med mig om allt som hänt och sker, just nu. Det finns så mycket att dela med sig av. Det har hänt så mycket och sker så mycket fantastiskt hela tiden. Allt förändras hela tiden. Det är kul, roligt att skriva. Det vore kul att skriva lite varje dag (kväll) men så gissar jag att det inte kommer att bli.
Sophy, en annan vän, (Hej Sophy!), berättade för ett tag sedan om vilken mat hennes son Amatheus fått hans första 3 år i livet och det var mycket inspirerande. Sophy har mycket kunskap om hur vi kan leva hållbart och kimatvänligt för att rädda planeten och oss själva. Kolla http://savetheplanet.ax, http://klimatvanligt.nu och http://magnusochsophy.wordpress.com.
Över till dig Carin.
Carin:
- Hej alla! Hej Jack! :-)
Idag träffade jag min fantastiska mormor. Efter att jag hade fått min bamsekram så frågade jag hur hon mådde. Hennes svar löd: "Tack, jag har inget att klaga på men jag förstår inte vad det är med mina ben. Jag kan inte riktigt gå som vanligt. Det är lite skakigt." Jag antar att jag också, om jag får uppnå denna anmärkningsvärda ålder, kommer att ha svårt att ta in att kroppen börjar bli trött efter att ha vandrat på jorden i 81 år..
Det är fascinerande, tycker jag, när jag hör min mormor berätta om hur det känns att åldras. Om hur hon fortfarande ser sig själv som hon gjorde när hon var ung. När hon sen ser på och känner sin kropp märker hon att hon faktiskt är en gammal kvinna. ( Sitter just nu och skrattar för jag läste precis vad jag skrivit och det blev en mycket rolig o konstig mening.. Jag redigerar! :-))
Jag ser fram emot och fasar lite för min egen åldrande resa...
Hej mormor, jag älskar dig! Jag älskar att ligga i din varma, mjuka, stora famn och vara den lilla Carin, mormors groda.. :-)
Jag är innerligt tacksam att vi var ute hela förmiddagen idag. Jag har längtat efter att komma ut till naturen, träden, vattnet, blommorna, fåglarna, änderna, gräset... Allt. Det var lika skönt som jag hoppades. Nu känner jag mig lugn och jordad. I kontakt med allt. Tack.
